vēgrandis, e (cf. Fest. 372, 13 ; Gell. 5, 12, 9 ; 16, 5, 5)

¶ 1 qui n'a pas sa grandeur, trop court, trop petit : Varro R. 2, 2, 13 ; Ov. F. 3, 445 ; Lucil. Sat. 631

¶ 2 qui dépasse la grandeur normale : Cic. Agr. 2, 93.