1 torrēns, tis,
¶ 1 part. de torreo
¶ 2 adjt,
a) brûlant :
Virg. G. 4, 425 ;
En. 6, 550 ;
-tior
Claud. Ep. Nupt. Hon. Mar. 20 ;
-tissimus
Stat. S. 3, 1, 52
||
brûlé :Liv. 44, 38, 9 ;
b) impétueux, torrentueux :
Varro R. 1, 12, 3 ;
Virg. G. 2, 451 ;
En. 10, 603 ;
Sen. Ep. 23, 8 ;
-tior
Plin. 3, 117 ;
-tissimus
Stat. Th. 7, 316.
brûlé :