1 torrēns, tis,

¶ 1 part. de torreo

¶ 2 adjt,

a) brûlant : Virg. G. 4, 425 ; En. 6, 550 ; -tior Claud. Ep. Nupt. Hon. Mar. 20 ; -tissimus Stat. S. 3, 1, 52 ||
brûlé : Liv. 44, 38, 9 ;

b) impétueux, torrentueux : Varro R. 1, 12, 3 ; Virg. G. 2, 451 ; En. 10, 603 ; Sen. Ep. 23, 8 ; -tior Plin. 3, 117 ; -tissimus Stat. Th. 7, 316.