rĕdundantĭa, æ, f. (redundans),

¶ 1 le trop-plein, excès : Vitr. Arch. 1, 6, 3

¶ 2 [fig.] redondance du style : Cic. Or. 108 ||
grande abondance [de] : Tert. Apol. 31 ; Apul. Plat. 2, 5.