lătĕr, ĕris, m.,

¶ 1 brique : Cic. Div. 2, 98 ; Cæs. C. 2, 9, 4 ; Varro R. 1, 14, 4 ; Vitr. Arch. 2, 3, 1 ||
[prov.] laterem lavare Ter. Phorm. 186, = perdre sa peine

¶ 2 lingot : Plin. 33, 56 ; Varr. d. Non. 131, 15 ; 520, 17.