frĭgūtĭō (-ttĭō), fringuttĭō, (-ultĭō, -ŭlĭō), īre, intr.,

¶ 1 chanter [en parl. du pinson] : Apul. Flor. 17

¶ 2 caqueter, bavarder : Pl. Cas. 267 ||
bredouiller : Fulg. Exp. serm. ant. 19 ||
tr., Apul. Apol. 98 ; Mamert. An. 2, 9, 137, 3 ; cf. Varro L. 7, 104 ; Non. 7.